Katten Jansson 17.02.2000 - 19.05.2017

 
 
För 17 år sedan flyttade Katten Jansson hem till oss 
 
 
Han hade resan då stora tassar så vi blev inte förvånade när han växte upp till en stor katt.
Lite tjock var han på sina bästa dagar men han var ju bortskämd med så det är bara rättvist.
 
 
 
 
Jag har så många minen av han. 
När han gömde sig i våran sopkorg eller satt i min dockbarnvagn,
när han kom in efter att ha varit ute och stolt visade upp sin fångst till oss,
när han följde med oss till dagis och på något sätt lyckades fastna i ett träd
när han sprang och gömde sig när vi hade barnkalas...
 
 
 
 
Men de minnen som kommit fram nu under denna vecka är 
när man letade genom hela huset efter Jansson för att märka att han sovit i garderoben,
när man kommer hem med matkassar och Jansson står i vägen och man snubblar nästan på han,
eller när man backade in bilen på uppfarten och måsta stanna helvvägs och flytta på Jansson som låg mitt i vägen,
När man kom hem efter en ute kväll och var rädd att jansson hade väckt hela familjen med sitt anklagande jamande över att man varit ute så länge.
Det störde en just då, men man saknar det nu.
 
 
 
För det mästa så fanns han bara där, mitt i vårat vardagsliv. han var med ute på terassen på sommaren, han kom och tittade när man hängde upp byke, han var med i TV rummet när vi såg på film, han satt på benken och tiggde mat.
Enkla så saker som man inte tänkte på fören nu, nu när det är ett tom plats i huset, som brukade vara Janssons
 
 
 
 
 
Jansson var mitt stöd när jag var sjuk.
Jag är glad att jag fick vara hans stöd nu när han blev sjuk
 
 
Jansson var så gott som våran lille bror. En kär familje meddlem, och den bästa katt jag vet.
 
 
 
 Vi alla saknar dig dig så Jansson! Du kommer alltid vara våran fjant <3
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: