Jobb i Lappland

Hej!
 
jag lovade att börja skriva blogg igen nu när jag kom till lappland på jobb så måste hålla det löftet. 
 
Ensam uppe i kemijärvi när resten är i södern
 
Jag bestämde mig redan i slutet av augusti att komm aupp till Lappland och jobba och fick jobba rätt fort från Kemijärvi var jag hade varit på praktik tidigae. Så hela hösten har jag väntat med spänning på att komma upp till ett vinter underland och jobba med hästar och guida turister på fina skogsturer.
 
Resan upp gick bra. Kom till Tammerfost i tid och fick bilen ombord på tågen och gick själv och sova i min kupé. När tåget var framme i Rovaniemi så fortsatte jag med bil till Kemijärvi. Det var mörkt och det snöade men väglaget var helt okej.
 
När jag kom fram till arbetsplatsen låg alla och sov, som tur var det ett av mina praktikställen så jag viste att jag var på rätt. Inte helt bra intryck för mig men jag kom över de och så kom jag igång med arbetet där. Det gick dock inte äns 3 dagar fören jag var helt mentalt sönder. 
 
Arbetsplatsen var helt fel. Pressen för att lära sig köra rensläde ensam och på en vecka, för att sedan bli lämnad ensam på gården och sköta allt själv medans de skulle iväg till Ruka och jobba, blev allt för stor allt för snabbt.
Själva gårdssysslorna gick inte heller bra. När jag fick en uppgift att göra nått så hade de inte tid att instruera ordentligt så jag gjorde mitt bästa och när jag var klar kom de och titta och meddelade att jag gjort fel, gör om. och det var i många saker man gjorde så kom instruktionerna alltid i efterhand.
Ofatst var ingenting någonsin chefens fel eller misstag allt var alltid någon annans. När nått gick snätt så var det ett ett enda svärande och sedan "jag sa juh" och "han borde ju ha förstått" förklaringar tills hela saken blåst upp i fel proportioner.
Det som blev att störa mig mäst var det att när jag mockade, skottade snö, gav hö eller vatten (vattnet måsta hämtas innifrån badrummet och bäras i hinkar ut till alla ca 12 hästar, i 4 hagar, 3 gånger om dagen..) så satt chefen inne och pratade i telefon eller satt på facebook. Ja de var säkert arbete tänker du... Nej... de gånger jag hörde vad hon pratade så var det med vänner och mäst skvaller och inget med jobbet att göra. 
 
 
En av 14 renar
Men problemet sitter ändå i mitt huvud. Jag  menare det fanns en annan där som trivdes hur bra som hälst. Det är bara det att jag inte klarade av det psykiskt.
Jag har blivigt känsligare mot vissa saker som inte spelade så tror råll tidigare. Uppenbarligen så kräver jag rutiner och struktur på arbetsställen, annors har jag inte en chans att lära mig nått.
Arbetstider. Bara vetskapen om att man slipper nån viss tid och vila gör det lättare att orka med dagen.
 
I övrigt så är det koncentrations förmågan som faller när jag blir uttmattad, irritationen kommer lätt fram men de största som kommer mäst fram och som är svårast för mig är känslorna. Mina känslor är starkare än tidigare och de kommer fram oftare. Så mycket att jag blir rädd för mina egna känslomässiga bergochdalbanor ibland. Allt detta fick jag bekräftat och förklarat på mitt senaste läkarbesök på TYKSför lite över en vecka sedan och de ska ordan en psykiater åt mig.
 
Katten höll min sällkap
 
 
Så istället för att försöka "hålla ut" så förklarade jag situvationen lite kort och sa att jag redan har packat och är på väg vidare redan samma dag. Detta var möjligt då jag inte hade ett arbetsavtal ännu. Så jag är inte där i Kemijärvi på jobb mera. 
 
Jag åkte faktist vidare till nästa jobb direkt. Det var snabb förendring men det var tvunget för min metala hälsa.Så nu är jag i Äkäslompolo istället i rätt samma sorts jobb, och även detta en tidigare prektikplats. Ska se hur det går här. 
 
Nu är jag ännu lite mera norrut!
Nytt ställe, nya tag. Kram från en Eva-Maria :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: