Träningstävling

Hej!
 
I söndags var jag med på en hopp-tränings-tävling i Rovaniemi på Horse Hill. Det är som en vanlig tävling men det är inte så noga med alla formaliteter och man får ha sin tränare att berätta vad man ska göra då man är på banan. Och blir man utesluten av nån anledning så får man hoppa hela banan igenom om mna vill.
 
Vi förberädde allt dagen före och de sista sedan på morognen före vi åkte mot Rovaniemi med 2 bilar med häst transport och sammanlaggt 4 hästar och 6 ryttare. Väl framme fick vi boxar i användning på Horse Hill och kunde fläta och borsta hästarna.
 
Före min klass på 40-50cm så gick jag banan tillsammans med Nea och planerade rutten på tävlingsbanan och hon gav mig tipps och råd om min ridning och mitt psyke. Sedan var det uppvärmning och även då var Nea med mig. Hon var ett så bra stöd till mig och jag är så glad att hon hade ork och lust att förklara allt och hålla mig lugn. 
 
 
Fastän detta var endast en tränings tävling så var det min första tävling utanför mitt eget hem stall. Jag hade även ridigt Tinttara endast 3 gånger denna vinter varav 2 var hoppträning några veckor före på en slaskig bana. Senare så fick jag även veta att Tinttara har aldrig tidigare varit med på tävling då hon är så svår att lasta. Denna gång hade vi inte problem med lastningen alls. 
 
Jag var sist i min klass och fick heders upppdraget, sälskapshäst, stå i hörnet så att den andra hästen inte är den enda på banan. Det passade oss helt galant då Tinttare var lugnare inne i manegen och jag fick se banna utföras av flera och se var de hade problem och vilka hinder som hade svårigheter. 
 
 
Väl min tur så hamnade jag i nån konstig egen bubbla, glömde alla andra åskodare och tävlande och reg igenom banan med Neas röst i mitt huvud. "kort och kraftig galopp", "inner skenkel", "fram, över, fram".
 
 
 
Efter min banan var det direkt prisutdelning. En ung tjej med en lite snabb shettlandsponny van vår klass och jag kom på andra plats! Jag är så nöjd. 
 
 
 
 
Efter min ridning gav jag Tinttara till Anni som deltog i 60cm och själv gick jag och tog en seger fika och titta hur de gick för de andra. 
 

40-50cm Tiitu Eva 2 plats
60cm oiva Inga 2 plats
70-80 Elli Inga 1 plats och oiva Inga 2 plats

 Inga på Oiva och Elli brevid.

Hela dagen gick bra och jag är super nöjd med mitt delatagande. Vem vet, kanske jag tävlar mera nästa år?

Kram från en Eva-Maria :D

Hoppträning

Hej!
 
Nu är jag i full gång med att träna hoppning för jag har tänkt vara med i en träningshopptävling i Rovaniemi 22.4. 
 
Igår var jag med på en hopplektion med Konsta. Konta är min man och jag litar på han men hoppning är inte hans starka sida. Han hoppar men inte med samma motivation som han har då vi tränar dresyr.
 
 
 
 
 
Efter uppvärming och första sprången så fick jag lite tipps av Sani om hur jag får han att använda sin energi på rätt sätt så att han använde dem till hopp sprången och inte till att sparka bakut 10 m före hindret...
 
 
 
Bäst gick de i slutet då Konsta började vara trött och jag hade fått känslan till hoppningen tillbaka och kunda konsentrera mig mera mellan hindrena utan att vara så farligt nervös.
 
Och så är det ju bäst att sluta då det går som bäst. Tyvärr så slutar jag hält träningen med Konsta. Idag testade jag Tiitu så det kommer bli Tiitu som kommer med som häst till mig till Rovaniemi.
 
Kram från en Eva-Maria

Ja jag går hos psykolog

Hej!
 
Under denna vinter har jag gått hos 2 olika psykologer.
 
En var i Kolari som jag tog kontsakt med helt själv för att få mig lite i balans och börja få hjälp då jag kände att min sociala bit hade tagit ett stort slag i magen under hösten. Där gick jag en gång i veckan i ungeför 2 månader tills jag uppnått de mål vi lag till mig.
Jag hade tagit ett steg tillbak i mitt sociala liv och var rädd för starka band med nya vänner då jag var rädd att bli sårad igen. Jag undvek att vara ute bland folk och sökte mig mera till egen ro var jag endå inte trivdes. Men sakta men säkert så kom jag över höstens händelser genom att prata om dem och vågar och känner mig bekväm med att ta kontakt och bli vän med nya människor.
 
Den andra är en Neuropsykolog jag pratarr med via Skype en gång i veckan då han är i Rovaniemi.
Med han så går vi mera in på mina känslor och humör och har jag ska förstå mig på, förutspå och hantera mina känslor. Allt från raseri utbrott av olika slag till övervelig kärlek och glädje. 
Då mitt känslofiler i hjärnan är lite trött hela tiden så släpper den igenom mera känslor än förr vilket jag inte vant mig med ännu. Så jag har blivigt en mara känslosamm människa men ser mig själv ännu som balanserad, vilket innebär att jag har ofta blivigt rädd för mina ägna känslor och stängt in dem. Om nån har försökt att stänga in käslor så vet ni att det inte fungerar i det långa loppet. Förr eller senare så måste man låta könslorna leva ut. Där är varifrån mina utbrott kommer ifrån. De ska vi försöka få lite styr på. Det har gått förvånansvärt bra i 4 månader men just förra veckan så blev de illa igen. 
 
Allt detta är på grund av min hjärnskada, i grund och botten, men det finns mycket små saker runt om som hänt under de 2 senaste åren som hjälpt till att upptycka det stora problemet med att känslorna har mera fri gång i hjärnen. 
 
Men på förbättringsvägen är jag, eller förståelse vägen. Jag tycker faktiskt om denna bergochdalbana som är i mitt huvud ibland, skulle bara vilja få lite förståelse över hur den fungerar och kunna lite förhinda de största topparna och dalarna
 
Kram frå