Hoppträning

Hej!
 
Nu är jag i full gång med att träna hoppning för jag har tänkt vara med i en träningshopptävling i Rovaniemi 22.4. 
 
Igår var jag med på en hopplektion med Konsta. Konta är min man och jag litar på han men hoppning är inte hans starka sida. Han hoppar men inte med samma motivation som han har då vi tränar dresyr.
 
 
 
 
 
Efter uppvärming och första sprången så fick jag lite tipps av Sani om hur jag får han att använda sin energi på rätt sätt så att han använde dem till hopp sprången och inte till att sparka bakut 10 m före hindret...
 
 
 
Bäst gick de i slutet då Konsta började vara trött och jag hade fått känslan till hoppningen tillbaka och kunda konsentrera mig mera mellan hindrena utan att vara så farligt nervös.
 
Och så är det ju bäst att sluta då det går som bäst. Tyvärr så slutar jag hält träningen med Konsta. Idag testade jag Tiitu så det kommer bli Tiitu som kommer med som häst till mig till Rovaniemi.
 
Kram från en Eva-Maria

Ja jag går hos psykolog

Hej!
 
Under denna vinter har jag gått hos 2 olika psykologer.
 
En var i Kolari som jag tog kontsakt med helt själv för att få mig lite i balans och börja få hjälp då jag kände att min sociala bit hade tagit ett stort slag i magen under hösten. Där gick jag en gång i veckan i ungeför 2 månader tills jag uppnått de mål vi lag till mig.
Jag hade tagit ett steg tillbak i mitt sociala liv och var rädd för starka band med nya vänner då jag var rädd att bli sårad igen. Jag undvek att vara ute bland folk och sökte mig mera till egen ro var jag endå inte trivdes. Men sakta men säkert så kom jag över höstens händelser genom att prata om dem och vågar och känner mig bekväm med att ta kontakt och bli vän med nya människor.
 
Den andra är en Neuropsykolog jag pratarr med via Skype en gång i veckan då han är i Rovaniemi.
Med han så går vi mera in på mina känslor och humör och har jag ska förstå mig på, förutspå och hantera mina känslor. Allt från raseri utbrott av olika slag till övervelig kärlek och glädje. 
Då mitt känslofiler i hjärnan är lite trött hela tiden så släpper den igenom mera känslor än förr vilket jag inte vant mig med ännu. Så jag har blivigt en mara känslosamm människa men ser mig själv ännu som balanserad, vilket innebär att jag har ofta blivigt rädd för mina ägna känslor och stängt in dem. Om nån har försökt att stänga in käslor så vet ni att det inte fungerar i det långa loppet. Förr eller senare så måste man låta könslorna leva ut. Där är varifrån mina utbrott kommer ifrån. De ska vi försöka få lite styr på. Det har gått förvånansvärt bra i 4 månader men just förra veckan så blev de illa igen. 
 
Allt detta är på grund av min hjärnskada, i grund och botten, men det finns mycket små saker runt om som hänt under de 2 senaste åren som hjälpt till att upptycka det stora problemet med att känslorna har mera fri gång i hjärnen. 
 
Men på förbättringsvägen är jag, eller förståelse vägen. Jag tycker faktiskt om denna bergochdalbana som är i mitt huvud ibland, skulle bara vilja få lite förståelse över hur den fungerar och kunna lite förhinda de största topparna och dalarna
 
Kram frå
 

Våren är på väg

Hej!
 
Jag skulle vilja skriva nått hit i bloggen igen men känner att jag inte har nått speciellt att berätta sammtidigt som det händer en massa just nu. 
 
 
Våren har kommit till Lappland och snön har fallit ihop och minskat, snön är borta frpn träden och istappar syns vid var och varannat hus. Jag själv har ne massa vårkänslor och håller på att planera sommaren i mitt huvud som bäst. Har så mycket jag vill göra och så många nya vänner jag vill träffa, små och stora äventyr att åka på och  födelsedags kalas att åka till. Försöker lägga tankarna på is ett tag och ta en sak i taget. 
 
 
 
Jag är ju trott allt här i Lappland hela April! Känslorna över att snart åka hem är om något många och i strid med varandra. Jag är så glad att få åka hem till sommaren och föräldrarna, Få sitta på terassen och vara på trygga bekanta Ålandoch jag har lätt att åka därifrån iväg på mina äventyr. Men tanken på att lämna alla fina vänner bkanta och djur här gör ont. Specillet när det inte är bara en eller två personer som säger att de vill att jag stannar och att jag inte behöver åka tillbaka. Jag vet att jag skulle ha jobb här över sommaren med. Trösten i detta är då att detta inte kommer att vara "hejdå" utan det kommer att vara "på återseende" för nästa vinter kommer jag tillbaka hit på jobb!
 
 
Jag är så lyckig att jag har hittat detta jobb. Ett jobb var jag trivs och känner mig lugn. Ett jobb var alla gillar mig och jaag får så mycket bra respons. Ett jobb var det inte är nån stress om nått går fel, alla gör vi misstag och lättare är det om man kan skratta åt det. Bästa är hur mycket jag får vara ute och jobba med djur.
 
Sommaren kommer dock att bli helt fantastisk! detta är bara få planer och möjligheter som jag leker med i mina takar
 
  1. Köpenhamn i Juni för att träffa Susse från kuopas20 klassen
  2. Norge roudtripp, upp längst med svenska kusten och ner längst med norska kusten.
  3. Härma Powerpark för att ha kul på nöjesfält och köra GoCart
  4. Åbo. Måste via Åbo för att träffa vänner som Teemu Onni och Anita 
De e långt tills sommaren än... det är ju endå 1 m snö utanför fönstret ännu. Så ska försöka leva i nuet. Speciellt när jag har lite över 3 veckor ännu här! 
 
Kram från en Eva-Maria :)