Jobb i Lappland

Hej!
 
jag lovade att börja skriva blogg igen nu när jag kom till lappland på jobb så måste hålla det löftet. 
 
Ensam uppe i kemijärvi när resten är i södern
 
Jag bestämde mig redan i slutet av augusti att komm aupp till Lappland och jobba och fick jobba rätt fort från Kemijärvi var jag hade varit på praktik tidigae. Så hela hösten har jag väntat med spänning på att komma upp till ett vinter underland och jobba med hästar och guida turister på fina skogsturer.
 
Resan upp gick bra. Kom till Tammerfost i tid och fick bilen ombord på tågen och gick själv och sova i min kupé. När tåget var framme i Rovaniemi så fortsatte jag med bil till Kemijärvi. Det var mörkt och det snöade men väglaget var helt okej.
 
När jag kom fram till arbetsplatsen låg alla och sov, som tur var det ett av mina praktikställen så jag viste att jag var på rätt. Inte helt bra intryck för mig men jag kom över de och så kom jag igång med arbetet där. Det gick dock inte äns 3 dagar fören jag var helt mentalt sönder. 
 
Arbetsplatsen var helt fel. Pressen för att lära sig köra rensläde ensam och på en vecka, för att sedan bli lämnad ensam på gården och sköta allt själv medans de skulle iväg till Ruka och jobba, blev allt för stor allt för snabbt.
Själva gårdssysslorna gick inte heller bra. När jag fick en uppgift att göra nått så hade de inte tid att instruera ordentligt så jag gjorde mitt bästa och när jag var klar kom de och titta och meddelade att jag gjort fel, gör om. och det var i många saker man gjorde så kom instruktionerna alltid i efterhand.
Ofatst var ingenting någonsin chefens fel eller misstag allt var alltid någon annans. När nått gick snätt så var det ett ett enda svärande och sedan "jag sa juh" och "han borde ju ha förstått" förklaringar tills hela saken blåst upp i fel proportioner.
Det som blev att störa mig mäst var det att när jag mockade, skottade snö, gav hö eller vatten (vattnet måsta hämtas innifrån badrummet och bäras i hinkar ut till alla ca 12 hästar, i 4 hagar, 3 gånger om dagen..) så satt chefen inne och pratade i telefon eller satt på facebook. Ja de var säkert arbete tänker du... Nej... de gånger jag hörde vad hon pratade så var det med vänner och mäst skvaller och inget med jobbet att göra. 
 
 
En av 14 renar
Men problemet sitter ändå i mitt huvud. Jag  menare det fanns en annan där som trivdes hur bra som hälst. Det är bara det att jag inte klarade av det psykiskt.
Jag har blivigt känsligare mot vissa saker som inte spelade så tror råll tidigare. Uppenbarligen så kräver jag rutiner och struktur på arbetsställen, annors har jag inte en chans att lära mig nått.
Arbetstider. Bara vetskapen om att man slipper nån viss tid och vila gör det lättare att orka med dagen.
 
I övrigt så är det koncentrations förmågan som faller när jag blir uttmattad, irritationen kommer lätt fram men de största som kommer mäst fram och som är svårast för mig är känslorna. Mina känslor är starkare än tidigare och de kommer fram oftare. Så mycket att jag blir rädd för mina egna känslomässiga bergochdalbanor ibland. Allt detta fick jag bekräftat och förklarat på mitt senaste läkarbesök på TYKSför lite över en vecka sedan och de ska ordan en psykiater åt mig.
 
Katten höll min sällkap
 
 
Så istället för att försöka "hålla ut" så förklarade jag situvationen lite kort och sa att jag redan har packat och är på väg vidare redan samma dag. Detta var möjligt då jag inte hade ett arbetsavtal ännu. Så jag är inte där i Kemijärvi på jobb mera. 
 
Jag åkte faktist vidare till nästa jobb direkt. Det var snabb förendring men det var tvunget för min metala hälsa.Så nu är jag i Äkäslompolo istället i rätt samma sorts jobb, och även detta en tidigare prektikplats. Ska se hur det går här. 
 
Nu är jag ännu lite mera norrut!
Nytt ställe, nya tag. Kram från en Eva-Maria :)

här tog praktiken slut och jag är hemma med huvud skada

Hej
 
Tisdag och Onsdag blev mina sista praktik dagar. Det skulle egentligen inte sluta fören Fredagen den 8.4 men ibland kan man inte rå för saker.
 
 
Torsdag
På morgonen for jag och matade hästarna som vanligt.
Minns bara inget av de.minns att jag var på väg ut men minns inte mera än de.
Nästa jag minns är att jag är på Sjukhuset och de tar röntken bild på min höger armbåge. Vaknar nästa gång i nått rum och en läkare kommer berättar att utöver hjärnskakning så har det hittat en liten hjärnblödning då de tog huvvud CT bild och att  min armbåge är hel.
 
När jag får saker att sjunka in, som att jag var i Lapplands centalsjukhus i Rovaniemi och att jag slagit huvvet så messade jag mamma och pappa och sa att jag är på sjukhuset, minns inte vad som hänt och vet inte hur illa det gått.
 
sjukhuspersonalen flyttade mig från ett rum till ett annat. Antar att det var från Akuten till en avdelning var man får vara längre tider på observation.
 
kanyl jäveln... uch fy
 
Under dagen fick jag reda på att en häst rusat på mig då jag var och matade dem. Mia kom till sjukhuset vid halv sex tiden med frukt och choklad till mig. Hon sa att det var Tylle som kommit på mig, Verraris mamma.
Så tydligen har jag varit och gett hö till hästarna före jag tog fölen ut men att Tylle hört Verrari från stallet och haft brottom till sitt barn och kommit över mig då jag öppnat grinden eller nått. Som sakt minns jag själv ingenting från de så kan inte vara säker.
 
Under natten så väckte de mig var annan timme för att ta blodtryck, syrehalt i blodet och temperatur för att se att det inte blev någo stora förendringar.
 
 
Fredag
På morgonen mådde jag jätte dåligt och kunde inte äta frukosten. Så istället sov jag bara.
 
Mamma kom från sin jobbresa i Helsingfors med flyg till Rovaniemi kvällen innan och kom på morgonen till sjukhuset för att vara med mig.
 
Denna dag tog de en ny huvvud CT och såg att hjärnblödningen är oförendrad och stabil.
 
 
 
Fick även en Rummskompis, en äldre dam som ramlat för några veckor sen och brutit handleden men att det bara blivigt värre i gipset så hon skulle på operation.
 
På kvällen tittade hon och jag på the voice off finland.
 
Lördag
På morgon en kom en läkare och se hur jag mådde och avgjorde att jag ännu inte var redo för att lämna sjukhuset men att det skulle vara bra för mig att gå små promenader med mamma runt avdelningen.
 
Så jag och mamma tog en liten promenad och för att det var fint väder ute så hjälpte mamma mig ut i rullstol för att få lite frisk luft.
 
Sjukhus maten var inte så illa. Speciellt sopporna var förvånansvärt goda.
 
fisksoppa
 
På kvällen tittade jag och rumskompisen och mamma på vem vill bli miljonär.
 
Söndag
På söndag morgon var första morgonen som jag inte mådde jätte dåligt och läkaren ansåg att jag var bra nog att åka hem, och hon viste hur lång resa det skulle bli.
 
dag 1 dag 3och dag 4 på sjukhuset...
 
Efter lunch så bytte jag kläder från sjukhus pyamas till mina civil kläder och så väntade vi på taxi.
 
vi åkte Taxi tillbaka till Kemijärvi hem till Mia för att hämta alla mina saker och där fick vi kaffe och även middag och jag visade mamma runt på området. Mia berättade att jag jag varit helt medveten och pratat då hon hittade mig och att hon tog in mig till soffan och att jag berättat till ambulans personalen vad som hänt. Det är bara de att jag nu mera inte minns de alls.
 
denna bild hade mia tagit då ambulansen kom och hämta mig.
att jag orkar le? jag minns inte ett skit!
 
sedan kom Mias en kompis kom och körde oss till tågstationen.
 
Vi hade nattåg så vi kunde sova.
 
Måndag
Jag sov rätt bra på tåget men kändes som om huvvet inte fick vilat alls då det skumpade hela tiden. Båtresan gick bättre för det var lugnare rörelser.
 
 
 
Hemma var vi på eftermiddagen och så lagade mamma kyckling och redan vid nio for jag och sova
 
 
Tisdag
Idag sov jag till åtta och så har jag sett på tv och skrivigt blogg och pratat med Henrik och bara chillat
 
 
 
Nu ska jag bara vara hemma och ta de lungt, ska fara till stallet och se på när hästizarna rider nån dag och så ska jag väll på kaffe med någo vänner om deet blir av, ska se när jag orkar tillbaka till skolan med jag måste ta och vila och ta de lungt nu i en månad fram tills min magnetröntken och neuropsykologiska test i Åbo. Så fram tills dess så får jag inte köra bil, rida, motionera, lyfta tungt, lyssna på hög volym, dricka alkohol eller nått som gör en andfådd... men jag får sova, vila, gosa med katten och umgås med folk. så det ska nog gå bra. 
 
kram från en Eva-Maria

Tisdag Onsdag

Hej
 
Tisdag
tisdags lastade jag och Mia Renar in i paket bilen och trailern och körde till Ruka. Där fixade vi allt i ordning som vanligt och så väntade vi på att 10 st italienare skulle komma på plats med snöskoters. När de kom så berättade Mia om renarna och när turisterna satt i slädarna så lånade jag deras kameror och tog knäppte några  bilder åt dem. turen var lyckad och italienarna tyckte det var avslappnande och fint.
 
selfie med italienare :)
 
När vi körde tillbaka så sprang jag via butien och köpte kaffe och lite annat som saknades från hemmet. när jag kom tillbaka till bilen luckade det bränt och bilen hade tappat all drivkraft. vi slapp enda tillbaka hem och sen märkte vi att en motorrem gått av. fanns inte så mycket att göra åt de just då.
 
istället tog jag Särkiä in och borstade och for på banan och bekantade mig med hästen. Särkiä är gammal men klok. gick jätte fint men orkade inte hålla upp galoppen ricktigt.
 
Särkiä efter ridningen
 
på kvällen när de blivigt mörkt så började hunden källa en massa. så jag for ut och tittade vad det var han källde för. Då såg jag att Veikko kommit över till gran hagen var nya hästen Pasi var med Jenni, Särkiä och Tuppu. Jag for fort ut och se om jag kunde få Veikko bort därifrån. Veikko jagade alla 4 som galen och bet och sprkades på alla. Ett himla liv. Snabbt kom jag på att det inte var nån ide och for och hämta lite havre i en hink istället. En efter en kom det och se om de var nått gott till dem. När Veikko kom så tog jajg fort fast han, slängde havret till de andra och hinken över stängslet och ryckte med Veikko in till stallet var han fick stå över natten och fundera på vad han gjort fel denna gång.
 
Onsdag
På onsdag kom det en mamma och ett barn som skulle ha lektion. Mamman hade ridigt tidigare för ca 10 år sedan och barnet var så ny så hon fick gå som handhäst. Mia höll lektion till mamma som red Särkiä sammtidigt som jag ledde barnet runt på banan på Money och visade henne "gas och broms" och hur man styr. 
 
Direkt efter deras lektion så kom en tjej med sin familj till stallet. tjejen var en 14 åring som skulle ha en en timmes ute ritt. Den ridturen fick jag dra. Vi tog samma häster som varit på förra lektionen. Alltså jag Särkiä och hon Money och så skrittade vi och travade på grusvägarna runt stallet. När vi kom tillbaka så tog vi lite galopp på banan ännu. 
 
På kvällen tog vi in fölen för att de ska lära sig vara utan sina mammor hela tiden. de fick hö och vatten och så blev jag i stallet och pyssla ett tag för att se att de lugnade ner sig lite.
 
 
Kram från en Eva-Maria