Katten Jansson 17.02.2000 - 19.05.2017

 
 
För 17 år sedan flyttade Katten Jansson hem till oss 
 
 
Han hade resan då stora tassar så vi blev inte förvånade när han växte upp till en stor katt.
Lite tjock var han på sina bästa dagar men han var ju bortskämd med så det är bara rättvist.
 
 
 
 
Jag har så många minen av han. 
När han gömde sig i våran sopkorg eller satt i min dockbarnvagn,
när han kom in efter att ha varit ute och stolt visade upp sin fångst till oss,
när han följde med oss till dagis och på något sätt lyckades fastna i ett träd
när han sprang och gömde sig när vi hade barnkalas...
 
 
 
 
Men de minnen som kommit fram nu under denna vecka är 
när man letade genom hela huset efter Jansson för att märka att han sovit i garderoben,
när man kommer hem med matkassar och Jansson står i vägen och man snubblar nästan på han,
eller när man backade in bilen på uppfarten och måsta stanna helvvägs och flytta på Jansson som låg mitt i vägen,
När man kom hem efter en ute kväll och var rädd att jansson hade väckt hela familjen med sitt anklagande jamande över att man varit ute så länge.
Det störde en just då, men man saknar det nu.
 
 
 
För det mästa så fanns han bara där, mitt i vårat vardagsliv. han var med ute på terassen på sommaren, han kom och tittade när man hängde upp byke, han var med i TV rummet när vi såg på film, han satt på benken och tiggde mat.
Enkla så saker som man inte tänkte på fören nu, nu när det är ett tom plats i huset, som brukade vara Janssons
 
 
 
 
 
Jansson var mitt stöd när jag var sjuk.
Jag är glad att jag fick vara hans stöd nu när han blev sjuk
 
 
Jansson var så gott som våran lille bror. En kär familje meddlem, och den bästa katt jag vet.
 
 
 
 Vi alla saknar dig dig så Jansson! Du kommer alltid vara våran fjant <3
 

Aune Elisabeth 09.07.1926- 02.08.2016

Hej.
 
Nämnde i ett tidigare inlägg som jag skrev i i början av Augusti att jag fått reda på sorliga nyheter. Det var den andra augusti på dagen som min pappa rang och berättade att mormor, Aune,var i mycket dåligt skick. Senare på kvälen samma dag så ringde min bror till mig meddelade att våran mormor (s.k Mummi) hade gått bort. I helgen var vi över hela familjen till Masku var Mummi hade sin färdiga gravplats brevid morfar.
 
 
 Vem var mummi för mig?
Mummi var nogran med vanligt hyfs och att man skulle visa hänsyn till andra så som mot henne. Mänen skulle hålla upp dörrar, dra ut stolar och bära väskorna, Man skulle sitta rak i ryggen, inte ha armbågar på bordet och vänta tills alla satt sig och fått sin mat fören man kunde börja äta. Alla dessa små saker lärde hon till mig och min bror, oftast störde man sig på det och himlade med ögona till varandra när man fåt tden skarpa blicken eller ett finger i sidan då man bröt mot någon etiket regel, men det är sådant som är viktigt att lära sig. Respekten för de äldre var en viktig sak för mummi när hon själv var gammal. Då hon bodde på servicehemmet eller på ålderdomshemmet fick ingen i personalen säga "du" det var alltid "Ni" som man tilltalade henne med.
 
"Man måste kunna etiketten för att få bryta mot den" -Aune 
 
 
 
 
Utöver dessa seder och etiket så vat hon en mycket glad och pigg dam. Alltid på väg någonstans och alltid ett projekt på gång fram tills de sista åren då minnet började ge vika och orken sakta blev sämre. Hon reste massor och var med i flera föreningar, lärde sig nya språk, målade, virkade plockade svamp och bär, Ja alltid hade hon någonting på gång.
 
 
 
Jag och min bror har rest mycket i finland och sverige med henne och sett många olika kyrkor och torg. Vi var även en resa över till Ladoga i Ryssland och kryrrade med flodbåt. Mycket fick vi uppleva och lära oss och det är jag för alltid tacksam för att mummi varit en sådan stor del av våran uppväxt.
 
<3