Pratade med läkaren idag

Hej
 
Idag ringde min läkare från hjärnpolykliniken till mig. Jag hade bett om samtalstid tidigare på grund av skolan och de problem som jag upplever där. Så nu fick jag berätta omd e och fråga lite.
 
Jag viste från tidigare att min irritation och korta tålamod beror på skadan i hjärnan. Vilket jag inte viste var att för mycket ilska och irritation är farligt för mig. För att jag har som blåmärken i hjärnan så finns det en chans för personlighets förendringar, i mitt fall är det mitt tålamod som blivigt dåligt, tar åt mig snabbare och känner känslor starkare då tydligen kom vi fram till i vårat sammtal. 
 
Jag skall helst inte behöva bli arg eller behöva uttycka ilska. Men det är bättre att jag får det ut ur systemet istället för att stapla små saker på varandra. Ärligt så är det ju bättre för alla att inte bli arga och inte behöva trycke ner våra känslor, eller hur? Men för att jag har min hjärnskada så vet vi inte var min ilska slutar. Det kan leda till ett raseriutbrott , rasirisammanbrott eller epilepsianfall. ingenting låter bra, så låt oss vara ensa om att försöka vara hamoniska, dramafria, och ha framförhållning med mig så slipper vi testa på nått av dessa.
 
"Men hur skall det gå med dina lärare?" var en mycket spännande bra fråga jag fick av min bästa vän Linda.
Svar- Det vet jag inte?! får väll slå dem på käften och tycka upp denna läkarsamtals utlåtande i ansiktet på dem före de ska förstå vad jag menar. (Skojade bara... (kanske)) Jag ska prata med dem och säga hur det ligger till.
 
Detta är då inte jag som person som är lättiriterad, dåligt tålamod, tål ingen drama alls, överdriver saker, blir långsiktigt arg, och allat annat vad nu har varit på sista tiden, Det är bara min kära hjärna som inte har alla hjärnceller som krävs för att hantera detta än. Detta är bokstavligt! Jag har inte de. De gick sönder eller skadades och hjärnan har inte ännu byggt upp tillrekligt många nya hjärnceller för att hantera allt detta som jag vanligtvis brukar hantara sånt. Lite som att vara i tånåren igen.
 
Annors frågade jag hur det är med ny magnetröntken. Det är ingen vits att ta för skadan syns som bäst när den är fäsk. Skadan finns där men kommer inte att synas om man tar en ny bild nu.
 
en bild från min fösta magnet röntgen.  27.5.16
 
Alkoholen. Måsta ju fråga. Det är bara bäst att vara uten. Kan få ta ett litet glas rött vin med biff nån enstaka gång vid bättre tillfällen. Men det är max! annors är alkoholförbudet ännu på. 
 
läkaren pratade även om hur vil´ktigt det är att ha en bra rutin i vardagen, bra kost, dricka mycket vatten, sova ordentligt. Det aldra västa skulle vara dålig kost, för lite västka och vara vaken långt in på natten. Så mina nattklubbs resor var han inte helt nöjd med men sa oxskå att det klart är viktigt att ha ett liv så att man inte får psykiska problem nu när ens känslor är lite knasiga i grund och botten. 
 
Jag fortsätter som hittills och skall undvika konflikter och måste få lärarna på skolan att förstå hur alvarligt detta är fastän det är ett och ett halft år sedan olyckan. Fastän jag inte haft något sammanbrott eller epilepsi så betyder det inte att det inte finns där presis under ytan och kan komma fram när som helst. 
 
Dramatiska läkare ... 
 
Japp men det var de vi pratade om denna gång. 
 
Kram från en Eva-Maria :)
 

Gott och blandat en ledig vecka i FInlad

Hej. 
 
Efter min klassträff så stannade jag här i Finland för att träffa folk. 
 
Först var jag till Tavastehus för att träffa Marko. Det skulle ju ha kunnat gå bättre. Han var jätte frånvarande och skylde på att han bara var bakis då jag frågade om nått var fel. Följande dag skylde han på att han hade lite stegring. Ända tills kl 14 orkade jag vara där fören jag gick därifrån sa bara " du vill ju tydligen inte att jag är här", vilket senare via Whatsapp visade sig vara sant. Han "känder inte att det finns nån gnista mellan oss" och "tror inte han vill ses mera". 
 
Gråtande körde jag till Riikkas stuga var jag fick prata ut och prata med henne. När det var över så pluggade vifåglar och solade. På eftermiddagen kom Johanna och Henriikka dit med och vi lagade mat och så blev vi alla där över natten.
 
Riikas bild som hon skickade till klassens Whatsapp grupp
 
 
Förjande dag fick jag sova ut på stugan fören jag kom till Korteniemi var de alla var på praktik och där hjälpte jag till med att hämta vatten, hugga ved, väva ull och anant för att ha nått att göra och döda tid. 
 
Johanna, Henriikka och Riika i sin praktik miljö
 
Efter fyra var jag i Riihimäki på Ullan Pakari (bageri) på kaffe med Simo. Simo är en kille som jag bodde hos samma homhospitality familji efter ett scoutläger i Skottland år 2014. Efter de har vi inte träffats, bara skrivit ibland på facebook eller annat föra att hålla kontaketen. Men nu träffades vi, för första gången på 3 år. Vi satt där och pratade om allt möjligt i hela 2 timmar. Får se om det dröjer 3 år fören vi ses igen.
 
Därifrån fortsatte jag till Åbo. På vägen stannade jag på ABC och åt en sen middag.
 
Onsdag var jag tillbaka i Åbo och började dagen med att åka till sjukhuset Neo för att träffa en otroped. Var där för att kolla upp min vrist som har knakat så att de gör ont i 2 veckors tid. Fick tid till magetröntken förljande dag.
 
Efter läker besöket var jag till lägenheten för att packa upp alla saker, byka, städa lite fören jag åkte till Mylly för att ta i tu med lite saker så som att ;
köpa en bok som jag lovade till mamma redan i Julklapp och
Göra klart födelsedags presenten till Henrik och
vara jag med en gammal kamera till en butik för att köpa filmrulle och få lite instruktioner på hur den fungerar. 
 
Resten av dagen var jag bara och tog de lungt och så blev det en tidig kväll för förjande morgon hade jag magnetröntken redan kl 08.00 och sedan ortoped besök direkt efter, efter att de hunnit gå igenom bilderna. 
 
Ingenting är sönder i min vrist. (Som tur är.) Men ledbandena är töjda och så finns det en svullnad, så någons sortsöveranstränging har kommit efter att jag börjat träna igen som vanligt. Så jag fick recept på antiinflamatoriskt. 
 
Där efter satte jag mig i bilen och körde till Ekenäs. Mera om de i nästa inlägg.
 
Kram från en Eva-Maria :)

ärligt och öppet

Hej
 
Denna vecka är så att vi varit på skolan som vanligt tisdag och onsdag och så har vi utflyckt  torsdag och fredag. Sedan är jag ledig i 3 hela veckor!
 
På tisdag hade vi padling, var dock inte ensamma på sjön, det flög massor med svalor vid vattenyten som fångade kryp.
 
På eftermiddagen fick vi feedback från förra veckans friluftsdag vilket var endas positift och förbättrande. 
 
Efter skoldagen var jag och ett par andra och byggde upp färdigt nästa dagens parcour station och så hade vi bastu kl 20.30 på kvällen. 
 
Efter bastun, alltså efter 21.00 satte jag mig i bilen och åkte till Tavastehus för att sova över hos Marko.... Bra idé? börja inte äns.... Jag vet inte? Kunde helt enkelt inte hindra mig sedan han planterat den idén i mitt huvud redean förra veckan.  Hemma hos han började vi se på Eurovision Song Contest. Missade dock de 6 första bidragen men kan inte göra så mycket åt de.
 
På onsdag behövde jag inte vakna fören lite efter 7 för skolan började inte före kl 9 för vi hade friluftsdag för ett annat lågstadie igen. 
 
Jag var på Parcuor stationen med Hanna och Riika och 3 andra 'personliga trenare'-studeranden. Våran station gick jätte bra och barnen hade jätte roligt. Det var ju inte helt klassisk parcour då vi hade byggt som en hinder bana i skogen men idén var lite samma, man skulle ta sig så snabbt och smidigt som möjligt igenom banan.
 
Efter skolan var jag med Tomi och Johanna till butiken och jag köpte glass och så lämnade vi min bil i 'Saari nationalpark' så jag har bilen klart där när våran utflyckt slutar där på fredag.
 
Nu sitter jag i rummet, lyssnar på musik, ska se på serie, packa min rinka för imorgon och senare så är de bastu.
 
Ja mina 3 veckor ledigt; det är alltså de 3 veckor som skulle vara praktik. Jag har alltså sökt långt över 10 praktik ställen och alla har svarat att det inte finns behov, plats, eller tiden är för kort och de har ingen nytta av mig, så tappade humorn och tålamodet med att söka. Under denna vecka har jag endå försökt ännu till två andra ställen men sen fick det räcka. jag gav upp hoppet helt. 
 
Jag har annors med börjat tappa humorn på denna skola och är mäst bara iriterad på lärarna. Förra veckan började jag känna att jag har någon sorts orke gräns kommer rusande emot mig, så kanske lika bra att ta en paus igen från skolan på detta vis. Kanske därför jag tar chansen att göra nått som jag vill fastän det är likte konstigt att åka till nån bara över en natt... 
 
Pratade med läreren Asko idag om mitt mående och praktik letandet och han förstod mig för en gångs skull. Så jag har rätt till att ta ledigt nu, vilket känns bra.
 
Så nu tänker jag bara vad jag ska fylla dessa 3 veckor med? Seriöst Eva? Kanske jag bara borde åka hem och ta det lungt och återhämta mig på rikitgt så jag sedan är redo för de sista 2 månaderna på skolan.
 
Kram från en lätt förrvirrad Eva-Maria :D