terräng läger

Hej!
 
Jag har varit tillbaka till Lappland en vecka och vait och hjälpt till på ett terräng läger. De var nio deltagare i åldern 10-12 ungefär. De var uppdelade i 2 olika grupper, grupp1 och grupp2. Grupp1 var ut på övernattnings ritt tisdag-onsdag och grupp2 gjorde samma ritt mellan torsdag-fredag.
 
Jag kom till Lappland med flyg från Mariehamn-Helignfors-Kittilä och kom till Konijänkkä på tisdag morgon. Under morgonen och förmiddagen packade vi allt vad både människa och häst behövde för en övernattning och körde ut det med bil och släp till vår sovplats. Tillbaka på stallet packade vi ihop väskorna vi skulle ha under ritten coh gjorde iordning hästarna. 
 
Vi började våran ritt med grupp1 i halv mulet och lite kyligt väder, vid fyra tiden, men som tur var ingen regn.
 
Tahvo och jag
 
Jag red Tahvo och Miriikka hade Lissu och barnan hade hästarna Lassie, Eetu, Konsta, Oona och Mipsa. Tahvo hade inte varit ut i terrängen på ett tag och de märktes i början på varje trav och galopp. I första traven tog han och bockade och skuttade så att min ryggsäck flög uppåt, jag trillade framåt, sammtidigt som Tahvo slängde upp huvudet för att ta sats till en ny bockning. Slutsatsen var att jag fick ett fint minne i form av en blåtira.
 
inte så farligt illa den där blåtiran.skulle ha kunnat gå värre
 
Det var dock inte bara min häst som hade glädje skutt av att vara ute. Senare på dagen då vi travade en uppförsbacke så tog Tahvo galopp och de gjorde även Konsta, Oona och Mipsa bakom mig. Miriikka tittade back och såg att vi kommer i fin och lugn galopp och tog galopp med dem i täten. Konsta och Oona vaknade då till och la iväg i en snabbare galopp och Oona (som väldigt sällan bockar äns en gång) la av i en bockgalopp. Snabbt tog jag tag i min häst och bromsade upp, men både konsta och Oona kom förbi och jag såg hur lilla tjejen gled från sida till sida. De tre framme i täten fick Oona stannad med att ställa sig i vägen och tjejen satt kvar mitt i sadeln och med sadeln rack och utbrast "DET HÄR VAR ROLIGT" 
 
Tidigare på dagen hade vi också måstat bromsa in hästarna i en galopp då en flickas ryggsäck inte hållts fast och de ropade där back att de flyger vattenflaskor och chokladstänger. 
 
Men utöver de tre händelsena så gick den drygt 3 timmars ridningen mycket bra.
 
När vi kom fram lämnade vi sadlar och träns i släpet som vi lämnat på platsen tidigare på dagen. Då fick man välja om man villa rida barbacka med bara grimma eller leda hästen över en liten sankmark. Jag valde att testa rida men borde ha anat då Tahvo varit svår hela dagen att han knappast kommer att lyssna bättre i endast grimma. Han lyssnar ju inte utan svänger av för tidigt och ramlar omkul i sankmarken. Ingen skada skedd jag fick helt enkelt bara fortsätta över med att leda honom och be de andra som red efter mig att svänga ner senare. För barnen gick det bra. De klarade sig torra över medans jag var blöt enda upp över knäet på vänster sida. 
 
hästarna i sin skogshade
 
När vi hade hästarna i hagen så gjorde jag upp eld i stugan så fick vi börja laga mat.
 
 
 
 
Följande dag när vi skulle fortsätta våran ritt tillbaka till stallet så tänkte jag ta de säkra före de osäkra och leda Tahvo över sankmarken. Jag gick längt back för att se att alla kom över säkert. Men de gillade inte han utan han villa gå i täten och drog iväg så att jag inte hade något annat val än att släppa och låta han gå sj'älv där han häldre villa vara. Snällt fortsatte han utan att ha nån att hålla i grimskaftet att gå i ledet men längre fram.
 
Själva ritten fungerade mycket bättre och Tahvo lyssnade bättre och det kom inte någo konstiga rodeo skutt. Lite små vanliga bockningar i början men även dem slutade han med senare. Det tog ca 3 timmar igen att ta sig tillbaka och efter första dagens extra skutt så var mina ben så trötta att de skakade när jag kom av hästen. 
 
Grupp2 hade soligar och klarare väder men även mycket varmare. De var av de yngre så jag och Miriikka bestämde att vi kortar ner sträckan lite gran. Vi gjorde samma sak som med grupp1 och förde övernattnings saker och hö och annat man kan tänka sig behöva först på övernattningsstället med bil och släp och släpet lämnade vi på plats. Sedangjorde vi iordning hästarna och red  iväg igen vid fyra tiden. 
 
 
 
Denna gång hade jag igen Tahvo och Miriikka hade Lissu och barnen hade Vilho, Konsta, Molly och Oona och Jenriina (miriikkas äldsta barn) kom med på Eetu. Hästarna var dock mycket lugnare och det kom inte en enda bockning från någon. 
 
Under ritten hade Molly tappat en sko så Tomi måsta komma ut till skogen och sko henne och då kom även Miriikka ihåg att hon glömt smöret för morikka plättarna. Miriikka åkte med Tomi hem och kom tillbaka med egen bil så det löste sig bra på de sättet. Nästa dag behövde vi då bara komma ihåg att vara två som hämtade släpet tillbaka, så att alla bilar kommer hem med.
 
Följande dag hade de lovat åska men de ändrade till endaat värme bölja så vi påbörjade våren ritt en timme tidigare än planerat och kortade även av denna lite på längden.
 
Vi tog en lång lång galopp på kanske 3km men efter den så skrittade vi och travade bara korta sträckor. Tahvo tyckte de var tråkigt att inte få trava mera och tog shanesen att hoppa allt som bara gick. Allt från diken till välta träd och till och med pinnar. Ett sånt där litet skutt från skritt som e så bekvämt och förvarnat. inte
 
 
 
Vi gick över massor med små bäckar och forsar och alla klarade sig galant. Tahvo hoppade fastän jag lät han kolla på vattnet och bromsa när han var på väg att skutta över. Men de gamla trygga hästarna kom lugnare över dem som tur var. 
 
Sista hundra metern före stallet så är det lite våtmark var det är lättast att gå rätt över men Tahvo villa inte gå i de blöta mera utan han villa gå på sidan var det var tort och massor med buskar och snår. Fanns inga bromsar och ingen ratt på han då utan han bara trängde sig igenom. 
 
Fastän jag efteråt hade ont ÖVERALLT (knäet, höfter, vader, nacka, rygg, sittben, händer, axlar... allt) så var detta super roligt! och jag skulle absolut göra om det med samma häst. Vi hade det väldigt roligt och vi galoperade långa sträckor i snabb galopp som ger en sån otrolig frihetskänsla. Tahvo må ha fått en lite negatvi bild men han är lite sådan busiger och lätt i bakdelen. Och så ska man ha i åtanke att han även har shaking head syndrome men det var inte så farligt denna gång. 
 
Tahvo är en liten Apa och jag litar på han 100%. 
Han bockar och skuttar och slänger med huvudet och pröjer sig fram men han gör inte det av elakhet eller ilska utan han gör det för att det är skoj. 
Har ett sånt starkt band med han.
 
Kram från en Eva-Maria och Tahvo :)